Gin är en alkoholhaltig dryck som är känd för sin karaktäristiska smak, som främst kommer från enbär och en blandning av andra botanicals (botaniska ingredienser) som tillsätts under destillationsprocessen. Smaken av enbär (en smak som vissa beskriver som granbarr) MÅSTE vara närvarande innan det får kallas gin, även om moderna gins alltmer försöker framhäva andra botanicals. Namnet "gin" härstammar från det holländska ordet "jenever" eller "genièvre," som refererar till enbär som används som en primär smakgivare i denna sprit.

Gin har en lång historia och går tillbaka till 1600-talet i Holland, där det först utvecklades som en medicinsk alkoholhaltig dryck. Det introducerades senare i England under namnet "gin" och blev populärt som en alkoholhaltig dryck bland befolkningen, särskilt under 1700-talet. Denna period kallas "ginens tidsålder" eller "gin-epidemin," där gin massproducerades och konsumerades i stora mängder, vilket ledde till sociala problem och regleringar. Gin var billigare än öl och vin, och det var ett sätt för de fattiga att bli berusade. Det skadade fertiliteten hos både män och kvinnor, och i England var man tvungen att införa skatter på gin för att förhindra att samhället föll helt samman. Lyckligtvis fungerade skatterna, och idag har gin istället blivit en njutningsdryck som ska konsumeras i ansvarsfulla mängder.

Då producerades gin under de mest primitiva omständigheterna, men modern gin är mycket mer raffinerad och kontrollerad i sin produktion. Själva produktionsprocessen av gin kan delas upp i följande delar:

1. Val av råmaterial
Neutral alkohol: Gin tillverkas typiskt genom att använda en neutral alkohol som bas. Denna alkohol kan vara baserad på spannmål, druvor eller sockerrör och måste ha en hög alkoholhalt. Det är inget krav att den ska vara baserad på en viss bas, som det är med rom och whisky. Det mest typiska är en neutral alkohol baserad på spannmål, och man kan inte härleda en gins kvalitet baserat på vilken basalkohol den är baserad på.

2. Val av botanicals
Enbär är den primära smakgivaren i gin och måste per definition alltid vara närvarande. Förutom enbär är följande ingredienser också mycket ofta en del av blandningen: korianderfrön, angelikarot, lakritsrot, citrusfruktskal (som apelsin eller citron) och kardemumma. Det finns ingen gräns för vad man får lägga i, och den exakta sammansättningen av botanicals är nyckelfaktorn som särskiljer olika gin-varianter.

3. Maceration
De utvalda botanicals (som enbär och de övriga valda ingredienserna) krossas och tillsätts den neutrala alkoholen. Detta skapar en blandning som får dra i flera timmar eller till och med dagar. Denna maceration ger alkoholen tid att absorbera smaker och aromer från ingredienserna.

4. Destillation
Blandningen av alkohol och botanicals destilleras normalt i en destillationskittel, även om det finns olika destillationsmetoder. Under destillationen värms vätskan, och alkoholdamparna stiger upp genom destillationsapparaten och drar ut smaksättarna från de tillsatta botanicals. Dampen kondenseras sedan tillbaka till vätskeform och samlas som gin.

5. Återdestillation (Valfritt)
Vissa ginproducenter väljer att genomföra ett andra destillationssteg för att ytterligare förfina smaken och uppnå en renare och mer komplex gin. Detta gör avkastningen lägre, men gör också ginnen bättre (i varje fall i teorin), så det är ett kvalitetsmärke man kan se efter.

6. Utspädning och justering av smak:
Den destillerade ginnen späds normalt med vatten för att uppnå önskad alkoholhalt. I EU måste en gin ha minst 37,5% för att få använda namnet, och de flesta späds till denna nivå. Smaken justeras också genom att lägga till eller justera mängden enbär och andra botanicals för att uppnå den önskade smakprofilen. Denna sista del är lite som att hälla lite extra salt på rätten efter den har tillagats, och är inget som någon vill skryta med.

7. Lagring (Valfritt)
Vissa gin-varianter lagras i ekfat under en tid för att tillföra komplexitet och färg. Detta steg är vanligare för gin-typer som Old Tom Gin och Barrel-Aged Gin. Det är dock de flesta ginproducenter som inte använder denna teknik, som är obligatorisk för exempelvis whisky.

8. Filtrering och förpackning
Den färdiga ginnen filtreras normalt för att ta bort oönskade partiklar och säkerställa klarhet. Därefter förpackas den i flaskor för försäljning och distribution.

9. Distribution
Ginnen packas och skickas från fabriken och skickas sedan ut till blygsamma distributörer som Bevco.se, som mot en blygsam avgift skickar dem vidare till befolkningen.

Det är viktigt att notera att ginproduktion kan variera avsevärt från en producent till en annan, och att det finns utrymme för kreativitet och experimenterande i processen. Detta är anledningen till att det finns så många olika gin-varianter med unika smakprofiler på marknaden. Vissa produceras på stora destillerier, medan andra nästan görs hemma i vardagsrummet, och de säljs sida vid sida.

Som nämnts måste en gin innehålla enbär innan den får kallas gin, och det är därför den mest vanliga ingrediensen/botanical. Idag finns det dock många nya stilar som alla rör sig bort från den mycket enbärdominerade London Dry Gin. Endast fantasin sätter gränser, och idag kan du hitta gin gjord på de mest ovanliga ingredienser, som Shiraz-druvor. Men även om det nästan inte finns några gränser, finns det dock klart etablerade stilar inom gin, där de mest kända är:

London Dry Gin:
London Dry Gin är den mest spridda och välkända stilen av gin. Den behöver inte nödvändigtvis destilleras i London, men följer en viss smakprofil. Den är torr och aromatisk med en tydlig enbärssmak. De bästa exemplen inkluderar Tanqueray och Beefeater, såväl som de flesta discount-gin.

Plymouth Gin:
Plymouth Gin är en variant som endast kan produceras i Plymouth-området i England. Den är mildare och sötare än London Dry Gin. Den har en mjukare smak med subtila kryddiga noter. Plymouth Gin är välkänd för sin släta och lätt drickbara karaktär, och den mest kända producenten är: Plymouth Gin.

Old Tom Gin:
Old Tom Gin är en historisk stil som var populär under 1700-talet. Den är lite sötare än London Dry Gin och har en mer fyllig smak med undertoner av kryddor. Old Tom Gin är lämplig för klassiska cocktails som Tom Collins och Gin Fizz. Exempel inkluderar Hayman's Old Tom och Hernö Old Tom.

New Western Dry Gin:
Detta är en modern stil av gin, där enbär inte nödvändigtvis dominerar smaken. Istället kan andra botanicals spela en mer framträdande roll, vilket ger utrymme för en bredare variation av smakprofiler. Denna stil är löst definierad, men är avsedd som ett sätt att samla alla de nya ginner som har uppstått under 2000-talet, som bryter med den klassiska london dry formeln. Exempel inkluderar Hendrick's, Monkey 47, Aviation och Malfy.

Sloe Gin:
Sloe Gin är en variant där gin infunderas med slånbär, vilket ger en markant sötare och mer bärpräglad smak. Den kan drickas ensam eller användas i cocktails och är känd för sin djupa röda färg och lätt söta smak. Sloe gin har ofta en mycket lägre alkoholhalt, och är därför i verkligheten närmare en likör än en gin. Sloe gin-titlar är EU-skyddade, och därför kan ingen klaga på att den kallas för en gin. Exempel är Sipsmith Sloe Gin och Warner’s Sloe Gin.



Barrel-Aged Gin:
Denna stil innebär att gin lagras i ekfat under en viss tid. Detta tillför en extra dimension av komplexitet och färg till ginens smak. Barrel-Aged Gin har ofta noter av vanilj och kryddor från träfatet. Stilen är inte så utbredd, men ser en ökande intresse. Ett exempel är Monkey 47 Barrel Cut.

Rye Gin:
Rye Gin är en variant av gin där spannmålet som används som grund för destillationen främst är råg (rye på engelska). Detta skiljer sig från traditionell gin, där spannmålsalkohol ofta är baserad på korn eller vete. Rågen tillför en mer fyllig och kryddig smak.

Pink Gin:
Pink gin är egentligen en cocktail som numera inte många känner till längre. Och på senare tid har en ny gin-stil uppstått som har skapat kamp om namnet. En modern pink gin är gjord på en "vanlig" gin-bas, följt av en infusion av ingredienser som jordgubbar, rabarber och rosblad. Detta resulterar ofta i en mild och fruktig gin som inte bara smakar gott, utan också ser bra ut i ett glas. Exempel på dem är Broker’s Pink Gin och MOM Love gin.

Navy Strength gin:
Navy Strength gin har en alkoholhalt på 57% eller mer, och den fick sitt namn från den brittiska flottan, som brukade kräva att gin skulle ha denna styrka för att säkerställa att den fortfarande skulle kunna antändas om den spills på krutfat ombord på fartygen. Smaken av dessa är oftast mer intensiv och koncentrerad än en vanlig gin, och de flesta är i london dry-stilen. Exempel är Four Pillars Navy Strength Gin och Slingsby Navy Strength Gin.

Att utforska alla de olika formerna av gin är en otroligt lång process som man måste ta i långsam takt, eftersom gin, precis som all annan alkohol, ska njutas med eftertanke. De flesta dricker idag gin rent, men blandar det i en gin & tonic, eller en av de många olika gin-cocktails som finns. Vi rekommenderar också att man provar en ny gin i olika konstellationer, så att man verkligen kan utforska alla aspekter av varje unika gins särskilda egenskaper.

Det ska nämnas att det i Danmark inte är tillåtet att destillera sin egen sprit hemma. Om du vill göra din egen gin, rekommenderar vi att du gör en infusion av en neutral alkohol (som till exempel vodka) och tillsätter de ingredienser som du själv önskar.